Mitt under brinnande pandemi, 2021, flyttar jag till eget hemman på Södermöja i Stockholms skärgård. En dröm sedan många år infriades.

Huset var i rätt gott skick men sönderrenoverat av pragmatiska skärgårdsbor – plåtfasader, plastgolv, heltäckningsmattor, spånmaterial, tätskikt, fula tapeter och slitet IKEA-kök. Badrummet var ett välbevarat Svedbergs anno 1981 i lackad furu, med handfat i fake-marmor och duschkabin i frostad plast, och runt i huset och över tomten gick kreativa eldragningar. Utöver stomme, murstock, trapp, diverse pärlspont och möjligen övervåningens golv, så behöver allt göras om eller ses över.

Den här vävloggen handlar om resan mot husdrömmen. Eftersom jag är nitisk i mitt sökande efter förståelse och är allergisk mot halvmesyrer, hamnade jag genast i konflikt med den i mångt och mycket obehagliga byggbranschen. Som alla sunda människor begriper är det en dåraktig Gabriel-mot-Goliat-kamp, det vill säga byggnadsvårdarens vardag. Medels studier, experiment, arbete och naturligtvis misstag har jag bit för bit börjat bemästra konsten att – i dessa moderna tider och just på en skärgårdsö – bygga ett hem för hälsa, drömmar, ro och inspiration.

Här är vill jag publicera lärdomar, upptäckter och segrar, till hjälp och inspiration för andra som ställt sig frågan: Är det rimligt att flytta till en ö utan bilförbindelse? Det otvetydiga svaret är såklart, ja! Jag har inte ångrat en sekund, även om projektet bjuder motstånd. Som mitt kloka ex uttryckte det:
Problemet med det enkla livet är att det är så svårt att uppnå.

Det finns mycket att lära och många råd att ge och få, så ta tanken på allvar, skärgården behöver er. Jag hoppas mina strider kan underlätta för andra.

¡Continua la lucha!

Gabriel Winnberg

Skärkarl och byggvårdsdåre
17 april, 2026
Södermöja